Jag vill åka utomlands till hösten. Setember. Vem vill följa med?

Drug addict

Lukten, ljuden, lyckan. Häst. Så många dagar utan, att jag förträngt känslan. Förträngt lyckan, kanske bäst så för i jämförelse med den känns allt så litet. Hästar är min drog som jag inte kan vara utan, inte kan fungera utan.

Jag älskar mitt meningslösa liv

Ibland går allting bara fel. Så fel. Ska man skratta eller gråta när tragedin slår till? ambivalensen fick mig nog att göra båda delarna.

Jobbet idag gick bra, allt flöt på fint. Storchefen kom och kollade mig när jag packade på 6st colaglas. Vad ska du göra med 6 colaglas? Va, sålde du just 6 plusmenyer till en kund? Så fortsatte dagen och jag fick massa beröm. Fick min rast tidigt, vilket var sjukt behövligt. Köpte mig 2 bananer och en redbull vilket gav energi nog att fortsätta med samma tempo resten av dagen. Klockan slog åtta och jag blev ensam kvar med den nya tjejen, femtonåringen. Under timmen det var vi två så gick hon runt som en sömngångare och såg bara allmänt bortkommen ut. Behöver du hjälp? går det bra? undrar du nånting? fortsatte jag träget fråga henne. Klockan nio gick hon hem och två timmar stod jag ensamen framför kassan, som vanligt. Men det var inte här tragiken började. Det var vid kassaräkningen. Kläppen hade 1800 kronor för lite i hennes kassa…alltså ungefär hälften saknades. Telefonsamtal och åter telefonsamtal. Hit och dit. Hon hade gjort fel på varje kortbetalning, bjöd på maten till alla som betalade med kort. Snacka om kaos. Och varför frågade hon inte om hjälp????? pryda skitunge.

När jag och ida skulle gå hem såg jag på klockan, 0042…nu går mitt tåg. busstrejk, hur tar man sig hem???

vi gick till stationen. Där står det att det går ett tåg mot södertälje o112 och o142..härligt! jag åker med idas tåg mot västerhaningen 0052 och kliver av i älvsjö för att vänta in mitt tåg. När jag går upp för att se vilket spår tåget går från står det södertälje 0532….vad i helvete. Jag får panik..hur tar jag mig hem?? det står att busstrejken är över. Kollar hur bussarna går. Kl 0209 mot sergels torg. Inget mot flempan. Väntar på att klockan blir så mycket att tåget som skulle gå mot södertälje kommer. Det är svart, dörrarna öppnas inte. Jag går och knackar på hos lokföraren..efter 10 minuter öppnar han dörren och frågar vad jag vill. Han skulle köra in tåget för natten och sa att det inte kommer något tåg som ska till södertälje…vadfan ska jag göra då?? Hade det inte varit för att jag under dagen lyckats med lova att jobba extra kl 10 imorgon så hade jag lagt mig och sova på stationen.

Går ut till busshålplatsen. där möter jag en förvirrad skinskalle som vill låna min mobil. Han hade tagit fel tåg och hamnat i älvsjö istället för tumba. Skulle ringa en kompis som kommer och hämtar honom. Han hade handlat rysk smuggelvodka och villle bjuda mig. Jag tackade nej. Det slutade med att jag en timme senare satt i en bil med hans kompis, dom skulle köra mig hem för 100kronor. Jag ville inte att dom skulle veta var jag bor eftersom det var mycket suspekta typer. En halvtimmes promenad från mitt hus släpper killarna av mig. Jag börjar traska, sjukt arg på femtonåringen som förstörde min dag. ringer till mamma. Klagar. Jag är arg, jag är trött, jag är hungrig, jag är fattig, jag måste jobba imorgon, jag orkar inte, jag vill dö. Jag är fattig. Jävla unge. Jag är arg. Jag är hungrig, jag orkar inte gå, jag orkar inte jobba imorgon. Vill minnas att jag var rätt högljudd och ropade en del.
Mamma tyckte att jag borde ha köpt en av vodkaflaskorna och druckit lite så jag kunde somna. Hon beordrade mig att gå in och äta och sen lägga mig. Hon skulle ringa och se till att jag vaknar på morgonen. Nu är klockan efter sex. Jag har varken ätit eller sovit. Jag är arg. Och jag ska snart åka iväg med tåget. Och jag borde sova. Men i sånt fall orkar jag inte vakna.

Så bitter är jag nu. Så bitter att jag skrattar åt det, så bitter att jag vill gråta åt det.

Söndag natt

När jag satt på tåget till jobbet idag så kände jag någonting konstigt, som en lättnad. Jag kände mig fri på ett sätt som jag inte kan förklara, som att bubblan jag befunnnit mig i spruckit. Jag kände en skön distans till allt som tidigare tryckt ner mig och stängt in mig. Vad som gjorde att jag kände så har jag ingen aning om, men det känns så skönt nu. Det kanske bara var tid som behövdes, men att allt skulle lätta från en dag till en annan var mer än jag vågat hoppas på. Och jag är glad, hela jag är glad.

Kanske beror det lite på att jag ska få träffa simppa imorgon och ml på tisdag :D

Jag har funderat, ikväll. Och det känns så skönt att jag “fått tillbaka” mina tankar igen. Det är inte en massa annat som tar upp dom längre, bara mitt underbara ego. Och jag har som vanligt kommit fram till helt självklara slutsatser, men saker man ändå behöver påminna sig om ibland. Som till exempel att missnöje är ett påhitt, det finns inte. Det finns bara i psyket, om man vill, och det avgör man förstås själv.

amatörhypokondriker

Storebror ser dig, 1984, är det framtiden? undrar jag. På onsdag morgon, utanför stadshuset, kan du dejta mig.

Jag vill berätta om hur jag tog en 3 timmars ridtur och slogs med bromsar och mygg, om hur jag cyklade till bjumisträsk och badade i groteskt kallt vatten och sen cyklade hem med ett stopp på ica för att köpa en twister eller om hur jag sitter på ett internetcafe i mexico och skriver efter en dag i solen med shopping och  delfinbad.

Men jag berättar om hur jag ligger vaken med stresshjärta och oroar mig för att inte få tag i någon lägenhet. Oroar mig för flytten. Oroar mig för höstens skola och har dåligt samvete över att jag vet att jag inte kommer hinna åka till Kalix i sommar. Men sen tittar jag på bilderna på min garderob, känner värmen och ler. Minnen är bra. Och min dag idag har faktiskt varit fantastiskt bra. Ledigt, promenerat runt på stan utan mål och utan tider att passa. Pratat med min kära moster och kännt att livet leker.

Imorgon ska jag upp tidigt, fara och träna. Bli lite starkare. Sen tänkte jag besöka mammas kusin, som jag aldrig träffat, det kan bli intressant. Men för att verkligen orka måste jag sova nu. Godnatt.

A little bit of heaven, but a little bit of hell

- SARA ÄR SWING!
- Är du swing?
- swing? vad är det? ..jag tror jag är det
- Hur fan kunde du bli swing, jag har varit här 10 x så länge! nu är jag arg
- Är du swing? gud vad kul. Grattis!

Skolan är slut, jag har sommarlov! hurra hurra.

- Hej, det är Ewa från jobbet, var är du?
- Jag är hemma.
- Du började klockan tre idag.
- Hoppsan, jag trodde det var fem.
- Kom så fort du kan….

Imorgon är jag ledig. Årets första dopp väntar..jag väntar…åhja.
Ska även ta mig tid att ringa ett telefonsamtal, jag ska få lukta häst igen. LYCKA!!

No one can take your place

Jobbet först, sen pendeltåg hem. Ensam på tåget, men ändå inte själv. Det var fullt av människor, precis som det alltid brukar vara. Sätet mitt emot mig var tomt, det brukar vara tomt. Men denna gången kändes det tommare än någonsin. Några timmar tidigare åkte jag med samma tåg men kände mig inte ensam. Jag har inte känt mig ensam på tio månader. Men ikväll.  Jag tänkte på pappa, tänkte på vad ha gör nu. På sitt hotell i stan. Antagligen sover. Undrade om han tänkt på mig sen han fick en hejdå kram och vi skiljdes åt olika håll. Mest undrar jag hur han mår, om allt är bra bakom idyllen som han alltid visar upp. Det kändes som hemma här igår, i min lägenhet. Pappa och jag. Ikväll är det jag…

Men jag får hålla minnet kvar och hoppas att han besöker mig igen, förhoppningsvis tidigare än om 283 dagar.

Imorgon fyller jag mina tankar med vardag igen, tidig uppgång till skolan. Jag tror det är en grej jag gör för att klara av allt, jag orkar inte tänka på dem och det som betyder mycket för mig. Det får mig att sakna alldeles för mycket för att orka med allt annat. En dag av nostalig ibland när orken finns är vackert.

From Russia With Love - agent 007 ser rött

Detta är bara en liten pik, till dig någon som möljigen känner dig träffad. Snälla fråga MIG först nästa gång innan. Antagligen hittar du till denna sida nu och antagligen läser du vad jag skriver. Du frågade ju om adressen innan men fick den inte, du tog den istället. Det är såhär, även om man inte tror det, så har jag saker som jag inte vill att andra ska se. När jag gick till jobbet tänkte jag “tusan nu lämnade jag ju allt öppet, äsch, ingen rör den väl”. Jag har öga för detaljer om nåt, även om jag har oreda så vet jag precis var allt finns. Jag vet var jag lämnar allt och hur jag lämnar all, rör nån nånting så märker jag det direkt. Skärmen var halvöppen. Alla sidor som jag hade öppnade var nedstängda. Ett privat dokument inte ämnat för någon att läsa låg kvar minimerat. Suck. Och oordning i webbläsaren, all historik raderad. Lär dig av detta, jag vill fan ha kvar min histrorik. Nu får jag börja om, skriva alla adresser från början. Och jag kommer inte ens ihåg alla..sparar inga favoriter längre, för jag tänker ju att allt finns där.Tack som fan lixom. Kanske är jag lite överdrivet kinkig?

här

Det tog 283 dagar,  men idag så kom pappa för att besöka mig i 24 timmar. En kort visit, men jag klagar inte..han är ju trots allt näst först av mina blodsförvanter att hälsa på.

Jag är glad över att han är här :)

Try to talk me out of giving up

Jag var bitter, grinig, utmattad och ingenting. Ville bara gå hem, gick hem. Jag orkar inte mer, sa jag over and over and over again längs vägen. Soffan så fint placerad, den sa, lägg dig här. Det var svårt att manipulera känslorna för att istället koka upp lite havregryn med vatten och salt. Fick dåligt smvete över att bara gå från skolan, sa att jag skulle jobbba. Det stämde ju delvis, jag börjar klockan fem. Övervägde att ringa in mig sjuk, men då började samvetet pika mig som vanligt. Nåväl havregrynen bidrog med lite energi, kanske orkar äta mer och ta mig till arbetet om en timme..